Ceremonier

Många av de högtider vi firar idag ses som antingen kristna eller som kommersiella nya högtider (jul, påsk, halloween m. fl.). Dock har de flesta av våra högtider i grunden hednisk innebörd. De baserades naturligt på årstiderna, solens kraft och jordens fruktbarhet. Den romerske kejsaren Konstantin den store (280–337), som själv hade varit hednisk soldyrkare, var först med att vilja förena kristna och hedningar. Det fanns inslag av tvång i processen: det var vanligt att de kristna kyrkorna byggdes på gamla offerplatser. På så vis kunde människor hindras att fortsätta dyrka sin ”avgudar” samtidigt som de uppmuntrades att gå till samma plats. De gamla ritualerna föll alltmer i glömska.

Nedan visar vi vad några av våra vanliga högtider ursprungligen stod för. Vi berättar också lite om några av de högtider som häxor och wiccaner firar idag – enligt gammalt mönster åtta stycken. Dessa är Samhain, Yule, Imbolc, Ostara, Beltane, Litha, Lammas och Mabon. Dessa namn har keltiskt ursprung och många av kelternas riter liknade våra vikingars riter eftersom folken levde nära varandra under långa tider.

Samhain, Allhelgonaafton eller Halloween
Samhain är det hedniska nyåret och infaller runt 31 oktober. Det var då boskapen hämtades hem och förfädersandarna antogs besöka sina familjer. Denna natt sägs ”hinnan” mellan de dödas och de levandes världar vara som tunnast. Det finns en gammal irländsk myt om ”Den huvudlöse mannen” som red runt och kunde halshugga människor för att ta deras huvuden. Man la då ut rovor som man dekorerade till huvuden för att lura honom. Dessa rovor blev sedan utbytta till pumpor när irländarna tog med sig seden till USA. Halloween betyder ’att hålla heligt’.

Yule, vintersolståndet eller jul
Här i Skandinavien ligger det närmast tillhands att jämföra julen med Yule eller vintersolståndet 21 december, som har med solens återkomst att göra. Detta dygn har årets längsta natt och kortaste dag i motsats till sommarsolståndet. Oden sägs driva mörkret på flykten och man satte ut Yulekärvar till Odens häst.

Imbolc, Candlemas eller Kyndelsmässodagen
Den kristna kyrkan firar kyndelsmässodagen medan wiccaner har eldfest för att hälsa ljusets återkomst runt 2 februari. Man firar Brigits day (Brigit är en keltisk gudinna) och dagen står för rening och ny befruktning av jorden. Man kan även se Brigit som Trippelgudinnan som står för kvinnans olika stadier: Jungfrun, Modern och Den gamla som bär all visdom.

Ostara, Vårfrun, vårdagjämning eller påsk
Denna hedniska högtid vid vårdagjämningen infaller runt 21 mars och hedrar gudinnan Ostara och Moder Jords uppvaknande. Nu är dag och natt lika långa och symboliskt står detta för balans. Vi brukade förr tända eldar för att skrämma iväg häxor och oknytt. Vi festade också på ägg – ägg står för fertilitet och börjar dessutom bli tillgängliga vid den här tiden på året. Högtiden kan även sammanfalla med den kristna högtiden påsk eftersom den förläggs till söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen.

Beltane eller Valborgsmäss
Beltane firas runt 30 april, vilket idag har blivit ett fast datum för Valborg. Beltane hyllar fruktbarhetsgudarna för god tillväxt både för djur, människor och kommande skördar. Förr tände man eldar och skrek och sköt med vapen för att skrämma iväg odjur så att boskapen kunde släppas på bete dagen därpå. Kelterna tände tvillingeldar för att driva boskapen mellan dessa i en sorts reningsritual efter vintern och för att fira att sommaren nu började. Eldarna kom dock till först på 1700-talet. Vi hade istället först en majstång som skulle symbolisera världsträdet och det heliga äktenskapet mellan guden och gudinnan. Observera att vi nu har flyttat majstången en bit fram i tiden, till dagens midsommarafton då vi förr tände eldar. Troligen är det för att brandrisken är så stor mitt i sommaren som vi bytte ritual.

Litha, sommarsolståndet eller midsommarafton
Litha brukar inträffa runt 21 juni. Det är en högtid då man firar att solen står som högst på himlen och nu vänder. Man firar också föreningen mellan Moder Jord och Fader Sol. Fader Sol är nu som starkast innan Modern tar över. Förr tände vi stora eldar denna natt för att fira det heliga äktenskapet mellan Guden och Gudinnan. Men nu har vi alltså flyttat vårfestens ursprungliga ritual till sommarfesten och omvänt. Sommarsolståndets dag anses vara den bästa att samla olika örter; de sägs ha extra stark magisk kraft då. Vi kan jämföra med den senare seden att samla blommor att lägga under kudden för att drömma om sin tillkommande.

Lammas, Torsmässa eller Lughnasadh
Runt 1 augusti hade vi den första skördefesten då man tackade Moder Jord för hennes gåvor. Högtiden kallas även för Lughnasadh efter Lugh som är den keltiske solguden. Ordet lughnasadh är gaeliska och betyder ’Lughs bröllop’. Man bakade bröd av den första säden och på Irland brukade kelterna även göra en halmdocka av den sista sädeskärven som sedan skulle hänga i hemmet för fruktsamhet under vintern. Under Lammas ingicks olika avtal, löstes rättstvister och gavs giftaslöften. De som ville gifta sig stack handen i en ihålig sten och lovade varandra att vara tillsammans under ett år och en dag, till nästa Lammas, då de antingen kunde förnya löftet på samma vis eller vända ryggarna mot varandra för att upplösa föreningen.

I perioden mellan Lammas och Mabon råder andefrid eftersom skördearbetet dominerar.

Mabon eller höstdagjämningen
Höstdagjämningen infaller runt 21 september. Mabon är en keltisk gud som dör varje höst för att återfödas till våren. Nu är återigen dag och natt lika långa och denna gång besegras Ljusets gud av Mörkrets gudinna som är redo att ta över och växa sig stark. Mabon räknas som den andra skördefesten. Nu kan man gå ut och mata de vilda fåglarna med säd som kommer från årets skörd, vilket både blir en tacksägelse och en lyckobringare för vintern som nu står för dörren.

Våra högtider/ceremonier
Under det närmsta året inbjuder vi dig till att närvara vid följande högtider:

Ostara 19 mars 2020

Beltane 30 april 2020

Litha 20 juni 2020